Oh my Darling.
2012-03-18 ♥ 23:27:00 | Kategori >> Tankar och funderingar | KOMMENTARER (0)
Nu när jag har en liten ”nystart” med bloggen tänkte jag att jag skulle berätta varför den heter som den gör. Jag tror inte att jag gjorde det från första början ens? Så varsågod och very welcome back:
JennyDarling. Ganska fjantigt egentligen. Jenny Darling. Darling? Det är ju något man säger i gamla svartvita filmer och dåliga romantiska komedier från 90-talet. Ingen säger darling längre. Eller jo! Tänk er en äldre, förnäm, brittisk lady. En sån som bor i en herrgård ute på de engelska slätterna (har England slätter?) och sörplar drinkar från martiniglas och röker cigarett från en sån där lång sak som Cruella de Vil använder. Eller ja ni kan tänka er Cruella också. Hon faller även hon in under denna kategori. Men i alla fall så sitter den här gamla damen med alldeles för mycket smink på sig ute på verandan (eller det finns säkert nått flashigare ord för veranda som man använder på det engelska höglandet) och har precis fått slut på sin lilla drink och då skriker hon in mot huset – förlåt menar herrgården: Jaaaames daaaarling? Would you be a daaaarling and get me some more to drink!
Till butlern Jaaaames är hon sådär härligt överklassig (även att min ordlista hade det ordet!) och daaarling låter så falskt när hon säger det. Vad ville jag ha fram med det där då? Ja vad jag menar är att Jennydarling ska uttalas just Jennydaaaarling. Det ligger lite sarkasm och ironi i uttalet och det är så jag vill ha det. För egentligen är jag ingen darling eller honey utan hela Jennydarling är ett klätt i ett utsökt sarkastiskt täcke. My god vad det där lät poetiskt? Vad har hänt nu då? Nä vi släpper det nu och går vidare.
Så nu vet ni det! Det är alltså inte att jag menar allvar med det här löjliga och lite lustiga namnet utan jag är helt medveten om att det låter lite bakvänt. Och sen det där med att bloggen var rosa innan? Det är också menat lite som en komisk satirisk spark i rumpan.
Sen är jag ju lite spretig. Samtidigt som jag vill bo i ett bohemiskt hus på landet vill jag gärna ha ett toppmodernt hem i stan. Ibland vill jag skriva personligt om vilka kläder jag handlat och vilken hårspray jag tycker om samtidigt som jag vill recensera bra fotfilar för hårda fotsulor lite skämtsamt. För jag vill ju skriva med mycket humor och som jag vet att jag också skulle vilja läsa men jag vill ju även vara väldigt personlig och prata om viktiga saker. Men då blir det lätt att det blir med en humoristisk underton. Jag kan som inte slita mig från det. Så antar att bloggen är och kommer förbli en aning spretig med en komisk nyans. Också jäkligt poetiskt skrivit? VAD har hänt som sagt? Nej nu får vi skärpa oss så det inte helt plötsligt blir en rosig och fluffig poesiblogg. Inte så bra.
