Jenny

2012-03-23 ♥ 10:10:57 | Kategori >> Food and Cakes | KOMMENTARER (0)

Medans jag väntar på att min partner in Crime Ida vaknar till sig och vi kan dra ner på stan så har jag gjort pannkakor till frukost. Och inte vilka pannkakor som helst utan världens godaste, amerikanska, fluffiga, höga och sötaste pancakes!

2012-03-19 ♥ 22:43:37 | Kategori >> Skäll och gnäll | KOMMENTARER (1)

Jag stör mig vanligtvis på en massa saker som människor gör och inte gör. Jag vet inte om det beror på att jag uppmärksammar dessa människor snabbare än andra gör eller om jag har extremt låg toleransnivå. Folk som går mitt i gångvägen och inte riktigt vet vilken sida dom ska gå på utan vimsar runt från höger till vänster och blockar när jag ska cykla förbi kan jag till exempel få för mig att bara meja ner! Jag blir så förbannad. Men det var inte det vi skulle prata om idag utan vi ska prata om en mycket värre synd som människor kan begå. Nämligen:

Dom som använder ordet dem fel. Vet man inte hur man ska använda det: ANVÄND DET INTE!! Använd ordet dom istället! Som jag gör. Smart tjej. Ser mycket mer proffsigt ut om man jämför med dem skrivet i ett fel sammanhang. Ska det vara de eller dem? Who knews?! Men värst är ändå dom som säger D E M när de talar för att låta smarta. ÅH jag sitter och kokar bara jag tänker på det! Fingrarna knapprar på som bara den över tangenterna och det blir stavfel på stavfel för att jag skriver så ursinnigt! Måste redigera det här innan jag postar det på bloggen. Så måste lugna ner mig. Pju!

Just ja! Glömde säga att när ni läste det här så kunde ni ha haft bakgrundsmusik i huvudet. Gärna något som eskalerar efter ett tag. Jag vet ju vilken jag tänker på men vad är det kompositören och stycket heter? Den finns i Peer Gynt. Vänta lite. Ska bara googla det (google is my friend)

Klar!

I Bergakungens sal eller I Dovregubbens hall (originaltiteln på norska, god I love google)

2012-03-19 ♥ 11:45:17 | Kategori >> Vardagen | KOMMENTARER (0)

Nu ska jag iväg och kick some C-uppsatsASS! Jag och min grupp håller på och skriver om socialarbetares attityder till Subutex och nu efter första intervjun vi haft är det dags att koda skiten.

Jag hatar att koda. Det går i princip ut på att alla bra ord och meningar ska in i kategorier som stämmer överrens med varandra för att det ska bli lättare att använda dom i slutanalysen av arbetet. Om det ska bli lättare varför gör man det svårare först? Jag ser verkligen ingen mening i det hela. Men det hör till och förhoppningsvis är mina fellow crime partners ena riktiga rackare (bästa ordet ever) på det här med att koda. 


På återseende!

2012-03-18 ♥ 23:27:00 | Kategori >> Tankar och funderingar | KOMMENTARER (0)

Nu när jag har en liten ”nystart” med bloggen tänkte jag att jag skulle berätta varför den heter som den gör. Jag tror inte att jag gjorde det från första början ens? Så varsågod och very welcome back:

JennyDarling. Ganska fjantigt egentligen. Jenny Darling. Darling? Det är ju något man säger i gamla svartvita filmer och dåliga romantiska komedier från 90-talet. Ingen säger darling längre. Eller jo! Tänk er en äldre, förnäm, brittisk lady. En sån som bor i en herrgård ute på de engelska slätterna (har England slätter?) och sörplar drinkar från martiniglas och röker cigarett från en sån där lång sak som Cruella de Vil använder. Eller ja ni kan tänka er Cruella också. Hon faller även hon in under denna kategori. Men i alla fall så sitter den här gamla damen med alldeles för mycket smink på sig ute på verandan (eller det finns säkert nått flashigare ord för veranda som man använder på det engelska höglandet) och har precis fått slut på sin lilla drink och då skriker hon in mot huset – förlåt menar herrgården: Jaaaames daaaarling? Would you be a daaaarling and get me some more to drink!

Till butlern Jaaaames är hon sådär härligt överklassig (även att min ordlista hade det ordet!) och daaarling låter så falskt när hon säger det. Vad ville jag ha fram med det där då? Ja vad jag menar är att Jennydarling ska uttalas just Jennydaaaarling. Det ligger lite sarkasm och ironi i uttalet och det är så jag vill ha det. För egentligen är jag ingen darling eller honey utan hela Jennydarling är ett klätt i ett utsökt sarkastiskt täcke. My god vad det där lät poetiskt? Vad har hänt nu då? Nä vi släpper det nu och går vidare.

Så nu vet ni det! Det är alltså inte att jag menar allvar med det här löjliga och lite lustiga namnet utan jag är helt medveten om att det låter lite bakvänt. Och sen det där med att bloggen var rosa innan? Det är också menat lite som en komisk satirisk spark i rumpan.

Sen är jag ju lite spretig. Samtidigt som jag vill bo i ett bohemiskt hus på landet vill jag gärna ha ett toppmodernt hem i stan. Ibland vill jag skriva personligt om vilka kläder jag handlat och vilken hårspray jag tycker om samtidigt som jag vill recensera bra fotfilar för hårda fotsulor lite skämtsamt. För jag vill ju skriva med mycket humor och som jag vet att jag också skulle vilja läsa men jag vill ju även vara väldigt personlig och prata om viktiga saker. Men då blir det lätt att det blir med en humoristisk underton. Jag kan som inte slita mig från det. Så antar att bloggen är och kommer förbli en aning spretig med en komisk nyans. Också jäkligt poetiskt skrivit? VAD har hänt som sagt? Nej nu får vi skärpa oss så det inte helt plötsligt blir en rosig och fluffig poesiblogg. Inte så bra.

2012-03-18 ♥ 11:51:48 | Kategori >> Tankar och funderingar | KOMMENTARER (0)

Det är så svårt att vara själv. Är man två har man alltid nån som man kan tvinga ut på promenad, ner på stan, ett biobesök eller ut och äta. Nu är det mest den där crazy cat lady (sätter man ihop de där orden? Crazycatlady? Crazy catlady? Crazycat lady? Svårt. Får klura på det..) varningen på mig igen om jag skulle gå själv. För att inte tala om hur tråkigt det är att sitta och föra ett intellektuellt  samtal under middagen när det inte är någon som svarar. Okej inte för att jag brukar ha så många intellektuella samtal men you get my point.

Har förresten fått en låt på hjärnan igen Young, wild and free med Snoop Dogg. Spelar den konstant hemma nu. Men som vanligt är jag sist med att fatta vad den handlar om. Texten är jätteviktig för mig när det kommer till musik, tycker det kan lyfta en hel låt men ändå är jag så seg på att verkligen lyssna. I alla fall så handlar ju den här låten om att dom röker på. Hela sången! Texten lyfte inte den här låten nå vidare om man säger så..

Men värst var det väl ändå när jag går och sjunger på Cocorosies Japan. Jag vet exakt hur texten går men hade inte reflekterat vad som egentligen sades. Så jag trallar på (rätt högt) och får som en blixt från klar himmel insikt om vad det är jag sjunger:

Everyone wants to go to Jamaica
Queens in drag will surely fake you
Take you home, and then they'll rape you
But you like it, so say 'thank you'

Här var det verkligen: Say what?!

I övrigt väldigt bra låt. Hela den skivan är väldigt bra. Spelas också varm här hemma. Blandat med lite hashlåtar då…

2012-03-17 ♥ 17:56:40 | Kategori >> Inspiration | KOMMENTARER (0)

Sitter och försöker att lägga in ny bakgrund och header men trots att det ser jättebra ut på förhandsgranskningen så visas fortfarande samma gamla bilder när jag går in på bloggen. Varför?

2012-03-17 ♥ 12:09:26 | Kategori >> Vardagen | KOMMENTARER (0)

Efter att ha hållit mig undan att skriva nått på väldigt länge känner jag att det skulle vara kul att börja titta in här lite oftare.

Så vad har hänt? En massa saker men ingenting som jag känner är roligt nog att lägga upp här på bloggen. Jag har ju trots allt klickat i "humor" som dominerande kategori på Bloglovin så jag har lite att leva upp till.

Men jag vet en sak jag kan berätta om! Kommer ni ihåg att jag skrev att det var en supermegaäcklig grej som förtjänade ett eget inlägg och som jag gjorde en liten cliffhanger på och som aldrig visades? Well... Här har ni det:

Det var så att jag och min man (inte gifta eller så men det låter så himla fjantigt med pojkvän, särbo, sambo, kille osv att jag lika gärna kan titulera honom man. För han är en man. Alltså av manligt kön. Är ni med?) var och fiskade i somras och fick några fina abborrar. Jag får alltid den stora äran att snitta upp de små rackarna, dels för jag tycker det är roligt och dels för att han tycker att det är ganska äckligt. Förlåt att jag outar dig så ofta vännen. I alla fall så snittar jag upp den största av dem (och den var stor) och tycker att inrenset är lite väl bastant. Det är någonting i magsäcken på den! Självklart måste jag kolla vad det är… Jag vet jag är inte som alla andra 22åringar utan mer som ett litet barn när det kommer till geggiga och spännande saker.

Jag dissekerar försiktigt den lilla filuren och UT KOMMER DENNA:

Jag höll på att få någon form av anfall och jag var så äcklad! Och fascinerad. Och äcklad. Fast mest fascinerad.

Självklart kunde jag inte låta bli att ta massa kort på den och var helt lyrisk och i eufori över vad som låg i magen. Så.fruktansvärt.fascinerad. Men ändå äcklad.